10. desember

 Isfontene på Nobelprisutdelingsdagen,  og en dag til ettertanke.

En gang syntes jeg det var stor stas å se på Nobelprisutdelingen. Det hendte til og med at jeg pyntet meg og satte meg foran TV-en.  I år har jeg ikke fulgt med. Det blir for vanskelig, og  jeg skjønner hvorfor. hvorfor.   Mest sannsynlig har det noe med hvordan tolkingen av Alfred Nobels ønsker har blitt tolket de siste årene.

Jeg kopierer en utskrift av Alfred Nobels testamente:

Öfver hela min återstående realiserbara förmögenhet förfogas på följande sätt: kapitalet, af utredningsmännen realiserade till säkra värdepapper, skall utgöra en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta.

Räntan delas i fem lika delar som tillfalla:

en del den som inom fysikens område har gjort den vigtigaste upptäckt eller uppfinning;

en del den som har gjort den vigtigaste kemiska upptäck eller förbättring;

 en del den som har gjort den vigtigaste upptäckt inom fysiologiens eller medicinens domän;

 en del den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning;

 och en del åt den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående armeer samt bildande och spridande af fredskongresser.

Deretter står det hvilke instanser som skal stå for utdeling av prisene.

Jeg har etter fattig evne prøvd å forstå hvordan det går an å tolke testamentet på de måtene Nobelkomiteen har gjort de siste årene.    For det første står det at Særlig i år synes jeg det er pinlig, og jeg var ikke  sikker i fjor heller. Obama var jo knapt begynt i embedet sitt. Prisen skal være til den som under det året som gikk gjorde menneskeheten den største nytte.  Det gjelder samtlige priser. Videre heter det  at den som skal få Fredsprisen er den som har virkat mest eller best for folkenes forbrødring og avskaffelse eller minsking av stående armeer og danning og spredning (utbredelse) av fredskongresser. Jeg vet at verden har forandret seg og at å tolke dette bokstavelig  nok ikke lar seg gjøre i dag.  Allikevel synes jeg komiteen går for langt vekk fra den opprinnelige tanken til Alfred Nobel.

Enighet om hvem som skal ha prisen kommer aldri til å oppnås, men av og til føler jeg som den blir brukt som en provokasjonspris.Det som bekymrer meg er at jeg ikke er så stolt over å være norsk akkurat nå. Jeg var det før.

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google+-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

w

Kobler til %s